Idag ser vi det som självklart att alla ska ha samma möjligheter till utbildning och till att förverkliga sina idéer. När jag växte upp var det inte lika självklart. Som ambitiös skolpojke från landet såg jag hur stipendier gick till studiekamrater från mer välbeställda hem. När jag på min 50-årsdag så hade möjlighet att avsätta pengar till en stipendiefond kändes det därför särskilt angeläget att instifta ett årligt stipendium till unga företagare på landsbygden och därmed bidraga till landsbygdens utveckling.

Till hjälp i arbetet att få fram bra och entreprenörsinriktade kandidater till landsbygdsstipendierna har jag haft Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA. Den kommitté som där utlyser stipen dierna, samlar in förslag och nominerar kandidater har gjort ett utomordentligt bra arbete. Det kan jag konstatera bl a genom samvaron i det ”Wallumni-nätverk” i vilket alla stipendiater från alla övriga stipendieområden ingår och som träffas minst en gång per år.

Vi har under våra stipendieresor besökt många av stipendiaterna och då kunnat följa hur de har utvecklat sina företag och verksamheter. Jag har genom åren fått många vittnesmål om stipendiernas betydelse för företagens utveckling men tror samtidigt att umgänget och utbytet mellan stipendiaterna i Wallumni-nätverket har minst lika stor betydelse.

Med denna skrift som är ett samarbetsprojekt mellan Anders Walls Stiftelser och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien vill vi till en bredare krets sprida kännedom om vad unga entreprenörer på landsbygden kan åstadkomma. Vår förhoppning är också att berättelserna i skriften kan inspirera fler unga människor på landsbygden att förverkliga företagsidéer.

Stockholm januari 2008

Anders Wall

https://www.ksla.se/wp-content/uploads/2011/01/Broschyren-Vad-haende-sedan.pdf

Uppfinner och utvecklar med fisket i centrum

Genom att gå sina egna vägar har Mikael Carlstein skapat Fiskeresursgruppen där han med uppfinningar, utbildningar och andra insatser på olika sätt bidrar till att bättre ta tillvara landets dåligt utnyttjade fiskeresurser.

Född och uppvuxen i Falun kom Mikael Carlstein 17 år gammal till Uppsala där han läste mikrobiologi 1982–84. Därefter började han studera sjukdomar hos harr vilket blev ett inslag i hans doktorsavhandling. Han jobbade 1984-86 på Statens Veterinärmedicinska Anstalt för att därefter flytta till SLU där han fick linjenämnden att godkänna en agronomutbildning med betydande inslag av vatten- och fiskbiologikurser och blev på det sättet utbildad husdjursagronom. Det hela är precis så rörigt som det låter vilket innebär att Mikael går sina egna vägar. Hans resa gick sedan vidare till SLU i Umeå där han 1990 började som forskarstuderande med inriktning på harr och fiskevård vilket ledde fram till doktorsexamen 1996. Anders Walls stipendiekommitté hade redan 1991 fått upp ögonen för Mikael men det mesta har ändå hänt sedan han fick stipendiet 1992. I Umeå blev han kvar i 8 år. Tillbaka till Dalarna kom han 1997 då han rekryterades till ett treårigt EU-projekt med namnet ”Vattenbruksutveckling” inom glesbygdsområdet mål 1. Projektet kom senare att även innefatta utveckling av fisketurism. Det var inom ramen för det projektet som han byggde upp den s.k. Fiskeresursgruppen som han alltjämt leder. Gruppen är knuten till Älvdalens Utbildningscentrum men har sitt kansli i Mora med tre heltidsanställda medarbetare plus en fiskebiolog och en tekniker/ fiskebiolog som man köper tjänster av. Förutom att Mikael har en tredjedel av sin lön betald av huvudmannen landstinget i Dalarna är verksamheten i övrigt helt självfinansierad genom projekt och uppdrag.

– En stor del av mitt jobb går ut på att jaga uppdrag och städsla underkonsulter, berättar Mikael.

Resultatet av verksamheten kan avläsas i form av ett antal fisketurismföretag som säljer guidning, fiske, kost och logi som dykt upp i Dalarna, Norge och angränsande län. Den första fiskeguideutbildningen på gymnasienivå i Älvdalen har nu fått efterföljare på flera håll. Arbetet har under resans gång resulterat i ett antal uppfinningar som fått stor betydelse för fiskets utveckling.

– Mest stolta är vi över de metoder som vi, i samarbete med andra forskare, utvecklatför att mäta vattenkvalitet och tillgång på fisk i enlighet med EU:s vattendirektiv, säger Mikael.

Tidigare använde man sig av bärbara elfiskeaggregat, en både tidsödande och osäker metod. Efter förebild från Alaska har Mikael och Co konstruerat en ”elfiskebåt” med ett horisontellt ekolod som mäter både hur mycket fisk och vilka arter som finns i de vatten som undersöks. Deras mätningar ledde vid ett tillfälle till att man fick revidera upp tillgången på laxungar 6-7 gånger jämfört med tidigare mätningar. Nu har man långtgående planer på att skaffa ytterligare en båt, en katamaran, som ska utrustas för mätningar i kustvatten.

Mikael är också uppfinnare privat. Han har fått patent på en princip för hur man t ex kan skydda jakthundar mot angrepp genom extern aktivering av två elektriskt ledande skikt. Skyddsvästen för jakthundar ska ut – göras av en väst med halskrage med två elektriska lager som avger en elektrisk stöt om hunden blir angripen. Han saknar dock än så länge medel för utveckling av en prototyp och han uppger att han har upplevt ett visst motstånd från etablissemanget vid försök att erhålla sådana medel. Mikael menar att samma teknik kan användas i skydds – kläder för jägare och i dykardräkter. Entreprenörskapet rör också familjen. För några år sedan köpte familjen en gammal båt från 1904 som man i liten skala drivit som flytande hotell/konferensbåt på Siljan under företagsnamnet M/S Remmaren KB. Och mer är på gång. Familjen med sambo och de fyra döttrarna har köpt 5 fastigheter i anslutningen till bostaden i Leksand där man nu investerar 5 miljoner kronor i byggnader i syfte att skapa en boendeanläggning med möjligheter till olika evenemang. Sambo och vuxna döttrar kommer tills vidare att sköta den verksamheten. Några avgörande hinder har Mikael inte stött på men erkänner att det ibland har gått trögt. Tanken med elfiskebåten var exempelvis inte alls självklar bland kollegor.

Landsbygdsstipendiet har Mikael haft stor nytta av inte minst gemenskapen med de andra stipendiaterna där han betraktar sig själv som en av ”uppviglarna”, vilket bl a ledde fram till den Wallumni-hemsida som finns på nätet. En idé som Johan Wall (Anders son) ”köpte” vid en stipendiatresa till S:t Petersburg. Stipendiet gav också välbehövlig uppmärksamhet. Konkret nytta har han haft av en annan stipendiat som hjälpt honom med patentansökan.

– Ett alldeles speciellt minne var när Anders Wall och några landsbygdsstipen – diater i fjol var med ute i konferensbåten på Siljan. Vi gav honom det i 75-års present, berättar Mikael.

Den kanske främsta spin-off effekten som Wall-nätverket gett var när Mikael lyckades lobba in storbandet Renhornen från Umeå till Nobelfesten 1996. Detta var bl a ett resultat av ett stipendiatprogram i Stockholm som innehöll audiens hos Nobelstiftelsen. – Vid frågestunden tog jag helt enkelt chansen och frågade Mikael Sohlman (VD) när Renhornen skulle få chansen, säger Mikael. Alla skrattade, men nästa år var Renhornen där!

Mikaels råd till alla unga blivande företagare är kort och kärnfullt: Våga vara annorlunda. – Det är vår födkrok och det kan vara det för många fler.